Massör/massageterapeut

I början av 1800–talet utvecklade Per Henrik Ling det som kom att kallas för Svensk massage. Metoden blev snabbt mycket populär både i Sverige och utomlands. Främst var det dåtida sjukgymnaster som behandlade med massage. Den användes främst för att påskynda läkandet samt tillfrisknandet efter sjukdomar och skador.


I mitten på 1900-talet förändrades dock förutsättningarna i Sverige.

Naturvetenskap presenterad i tabeller och siffror blev allt viktigare. I ”brist på vetenskapliga bevis” togs den bort ur den sjukgymnastiska utbildningen.

 

Idag används massage inte på samma sätt som på Lings tid. De senaste årtiondena har massagebehandlingar inriktats på muskelspänningar och alla de besvär som följer med spänningar, t.ex. ryggont, huvudvärk, musarm eller dålig kroppshållning.


För att få ett bra resultat räcker det inte med en massagemetod utan det krävs ofta
fler så kallade massageterapeutiska metoder att välja bland. Då forskningen nu också påvisat hur massage och beröring stimulerar kroppens inre funktioner via bl.a.

frisättning av hormoner och ökning av cirkulationen har detta rönt ett stort intresse och gett massagen ytterligare en dimension att jobba vidare på.

 

Generellt är det som skiljer en massör från en massageterapeut kunskapsnivån - såväl praktiskt som teoretiskt. Som diplomerad massör kan man arbeta med massage och muskeltöjningar i framför allt friskvårdande och förebyggande syfte men man kan även behandla lindrigare besvär som uppstått till följd av muskelspänningar.

 

Som massageterapeut har man mer kunskap i sjukdomslära, skadelära, anatomi, fysiologi och lär sig dessutom ytterligare massageterapeutiska metoder.

En massageterapeut kan, förutom det en massör kan, också jobba mer direkt med behandling av specifika skador och besvär i rörelse-apparaten.

 

Text från Axelsons hemsida.